Blogg

MH mm

2014-05-28 12:37 | 0 kommentarer

I söndags träffade jag och Prie  Sanna med Cypher och Emelie med Trinity på Hammarö BK för att göra MH.Det var riktigt roligt att se dom igen. Tyvärr blev det något med Cypher på den inledande leken, han skrek till efter att ha hoppat efter trossen och vi trodde han sträckt sej. Sanna bröt och för förhoppningsvis göra om MH:t redan i början av Juni. I bilen på väg hem blev Cypher alltmer pipig och det fortsatte hemma....tills han kräktes upp 3 st små barnstrumpor och sen fick gå ut och rasta sej ordentligt. Stackaren hade stopp i magen och det var ju inte konstigt att han var rätt låg ;) Prie hyser också en stor kärlek till strumpor och man får ju vara tacksam sålänge de inte fastnar och kräver operation. Nåja, slutet gott, allting gott. 

Mh:t var väl på ett ungefär som jag hade trott med båda tikarna. Jag har ju inte träffat Trin på länge så kan mest tala för Prie. Hon höll ihop bättre än jag hade trott och det känns väldigt bra. Hade föreställt mej mycket större reaktioner hos henne men de uteblev och hon hamnade också på en 2:a på skotten vilket kändes underbart bra =) Annars hade jag nog önskat mej lite mer av det mesta. Hon löste dumpe och skrammel relativt fort men jag hade kanske önskat lite mer entusiasm ;) På avståndsleken svek modet henne och där tar jag på mej en stor skuld. Så mycket blev konstigt under Pries valptid eftersom hon var så sjuk, vilket till viss del även drabbade Trin (hon bodde ju kvar tills hon var 7 - 8 månader) även om jag försökte aktivera och miljöträna henne. Man förlorar mycket när valptiden går förlorad och båda dessa tjejer brister lite i självkänslan känner jag. En del ligger givetvis genetiskt, men jag känner också hur mkt prie växer när jag utmanar henne och hon vågar och får lyckas, så mitt mål är att det ska bli mycket av den varan. Hon agerade bra på lilla bytet och även om hon stog strax bakom mej stampade hon i rejält på spökena, så det finns lite humör där inne. Jag tycker om hennes avreaktioner på spökena där hon blir glad och lättad när hon inser att det är människor därbakom, men hon blir inte hysteriskt klättrande och intensiv. Samma gäller testledaren, hon följer honom men engagerar sej inte överdrivet, hon låter sej hanteras men är inte översvallande glad. Dock önskar jag att hon hade engagerat sej lite i leken med honom. Trin var rätt lika, av någon anledning tvärnobbade hon lilla bytet och sökte mattes blick istället, hon var lite modigare på spökena, hon hade lite större reaktioner och hamnade på en 4 på aktivitetsnivån och en 3:a på skotten. 

Jag visste som sagt rätt väl vad jag hade att vänta mej och utifrån det är jag nöjd med tjejerna. Vägen mot min ideal labrador mentalt ligger här i sängen hos mej (Io) och det är ett gott mål att jobba mot =) Innan MH hade jag planerat att försöka hitta en väldigt stadig och stabil hane till Prie, där har jag tänkt om ganska radikalt nu (måste säga att det är fantastiskt att vissa anser sej veta precis vad deras hundar har för egenskaper och att dom anser sej kunna totalrata mentaltester av olika slag. Jag tycker nåt överraskar nästan alltid) Nog ska han vara stadig och stabil...men han behöver ha betydligt mer motor och driv än jag hade tänkt mej. Så nu ska man hitta en sån hane då...som dessutom ser ut som en labrador. Det finns inte så många med arbetsmeriter som man kan förlita sej till...utan det blir nog att försöka hitta någon som bor så till att jag kan åka och träffa honom. Se, känna, uppleva....det är så jag funkar. Jag kan liksom inte bara förlita mej på andras ord.

Förmiddagen idag har ägnats åt träning med Indy och Prie. Indy och jag har lekt, kampat, jobbat med läggande, vilket inte är den killens favoritmoment ;) Godis, tålamod och blödande knogar gav tillslut flera riktigt fina och snabba lägganden . Prie fick ett blodspår, insåg att det kanske blåste väl mycket och funderade om det var dumt att släppa på henne, men valde ändå att göra det. det slogs och snurrades en hel del men hon kämpade på och oj vad hon växte när hon tillslut fann klöven. Härliga Prie 

Kategori: Hundar allmänt, Matrix kullen

Underbart Påskväder

2014-04-19 15:29 | 0 kommentarer

Jag har varit sjuk till och från hela året. Det rosslar i lungor och luftrör och jag hostar som f-n   Till följd av det blir jag rätt orkeslös. Tur man har naturen utanför husknuten och bara kan vara ute och njuta =) Begav mej ut med Indy idag för att umgås lite på tu man hand, träna lite kontakt och leta lite godis i skogen. Dessvärre   valde katten Sofus att följa med oss så det blev lite för mycket störning. Dagens läxa...stäng in katterna nästa gång.

sofusindy

Annars tycker jag redan att jag ser goda resultat av mitt arbete med kontaktövningar. Han fattar saker så himla fort och det känns fantastiskt roligt. Jag är otroligt nöjd med min kille och alla mina farhågor att jag inte skulle förstå mej på eller trivas med schäfer är som bortblåsta. 

Labbarna gillar också sin nya kompis och jag tycker att Prie växt på sej bara under den senaste veckan. Hon leker mycket med Indy och har noga koll på honom. Men hon lämnar absolut över ansvaret på mej med jämna mellanrum för att braka runt med Io över hyggena och ängarna här utanför. Dom har det verkligen gott här hundarna, med stor frihet.

Kategori: Hundar allmänt

Man ska sannerligen aldrig säga aldrig ;)

2014-04-17 10:33 | 3 kommentarer

 

Då har det hänt, det där som aldrig skulle kunna tänkas hända just mej. Det har flyttat in en schäferkille i mitt hem 

Hans namn är Indy Vom Scandinawian och såhär ser han ut när han är trött 

Indy8,5v

Och hur och varför gjorde jag det här valet? Jag hade redan innan Cleo så tragiskt dog siktat in mej på en till hund. Tanken var då hoffe. Hittade en intressant kull, men tiken gick tom. Det dök upp en till intressant kull, men då var jag så uppfylld av sorg efter Cleo att jag inte ens orkade tänka på en ny hund. Ännu en spännande kombination dök upp där tiken gick tom.

Där någonstans började jag få känslan att det kanske helt enkelt inte var meningen. Sen började jag tänka i lite andra banor. Hur mycket arbete jag lagt ner på problem med reservation, diverse märkliga rädslor, med att jobba upp föremålsintresse, kamplust osv. Vid närmare eftertanke kändes det mycket länge sen jag haft en valp jag verkligen trott på. Som att det mer har handlat om den där "lite speciella" valpen som behöver en massa runt om. Jag har i all sanning älskat alla mina hundar, men i ärlighetens namn har många av dom inte varit de allra bästa mentalt. På det kan ju läggas Pries långa sjukdomstid som valp som även den stal en massa glädje och god energi.

Det är alltid svårt med ny ras och ännu svårare med en numerärt stor ras tycker jag. Hur hittar man det man vill ha liksom? Det hade ALDRIG blivit schäfer om det inte varit så att Lili-Ann och Christer Häggström, kennel Vom Scandinawian hade haft valpar just nu, och som av en händelse en pojk kvar.

När jag i början av -90 talet gick kurs med min första hoffe så gick Lili-Ann sin instruktörsutbildning, senare gick jag flera privatkurser för Christer när dom drev HundsportCenter i Västerås. Dom har en stor och genuin kärlek till sina hundar och kunskap/erfarenhetsbanken är det inga brister i. Därför vågade jag när möjligheten dök upp. Anförtror dom mej en guldklimp kan dom inte tycka att jag är helt kass som hundmänniska ;) Det är också en stor trygghet i att ha dom där i ryggen om jag behöver stöd, råd, hjälp, vilket jag sannolikt kommer behöva 

8.5v

Det är en kille med stora resurser jag har fått i min hand. Det känns spännande och lite pirrigt. Reder jag upp det här? Klarar jag av att förvalta det här fina ämnet? Jag ska berätta lite om honom såhär långt. Dag 2 här så åkte vi in till Karlstad och kastade oss in på Djurmagazinet precis innan stängning. Där mötte vi upp min vän Annicka som tog honom i famn och fick glada pussar. Han sätts ner på golvet i butiken där han med svansen i topp självständigt undersöker samt frimodigt söker kontakt med människor. Han hittar Annicka igen och ger sej genast i kast med att bita tag i hennes byxben, morra och ruska. Jag beger mej sen till mitt styrelsemöte där han högljutt protesterar en stund innan han kopplar av och somnar. Han umgås lite med en labbetik som är med och hälsar frimodigt på henne vid första kontakt. Igår hade jag teoretisk kurs på LundagårdsHundskola och infann mej 1 timme tidigare. Ännu en Annica mötte upp och gav mej många nyttiga tips och råd. Där uppträdde han självsäkert och nyfiket. Han umgicks frimodigt med Annicas schäfertik och kampade och lekte en lång stund med Annica trots störningar och att hon var helt okänd. Väl inne på kursen var det ett fasligt väsen på honom tills jag band fast kopplet i mitt ben och struntade i honom. Han fick leva runt bäst han ville, vilket bara varade ett par minuter innan han somnade under bordet.

indykamp8,5v

Så...efter 5 dagar tillsammans är min bild av Indy ungefär såhär. Han är en självständig,självsäker och modig valp. Han är inte den där valpen du gör osäker och får att följa dej genom att vända och gå åt andra hållet. Det skiter han fullständigt i. I den frågan är därför min plan just nu att belöna varje kontaktinitiativ utomhus från honom med kalasgott godis. Glädjande nog svarar han också på röst och fysiskt beröm vilket ofta är enklare inomhus eftersom jag inte alltid går runt med godis på mej.

Han har en stor jaktkamplust.

Han har stort föremålsintresse och jag kan redan nu se att han kommer vilja äga sina saker och jag är glad att jag fått den insikten redan så jag kan jobba på det från början.

Han klipper och griper väldigt bra.

Han är väldigt social och tar genast på ett fint sätt kontakt med både människor och hundar vilket är egenskaper jag ska värna.

Han är väldigt tillgiven och tycker om fysisk närhet.

Han är ganska högljudd och ogillar när jag begränsar honom. Jag upplever inte att han blir otrygg utan mer frustrerad och jag tror att sättet att jobba med det är med nonchalans som jag gjorde på kursen samt att noggrant se till att han aldrig får någon vinning av det beteendet.

Han sover och kopplar av bra. Han varvar mellan att självständigt gå och lägga sej en bit bort och att vilja sova nära.

Hittills är jag oerhört nöjd och får nästan hjärtvärk och ståpäls när jag ser alla fina egenskaper jag fått att förvalta 

Kategori: Indy

Apoc på utställning igen

2012-10-28 17:35 | 0 kommentarer

Fz Apoc "Ceasar" med familj har idag varit på SSRK utställning i Storfors

apocbir121025

Resultatet blev ett BIR med Hp och följande fina kritik: Drygt 5 mån hane, härlig typ, maskulint huvud, bra uttryck, bra hals. Utmärkta vinklar bak, bra benstomme, bra ben och tassar, utm päls, rör sej utm, trevligt temprament, lovande.

Extra roligt var att det var en labradoruppfödare, Yvonne Westerlund som dömde =)


Einars utst kritik

2012-09-29 10:27

Sent om sider kommer Einars (Fz Morpheus) utställningskritik.

morpheusrosett

                    Feltenzelles Morpheus "Einar" Äg: Petra Sjöberg

Välskuret huvud, bra proportioner.

Ngt lösa läppfickor. Bra öron, välkroppad med mkt bra benstomme.

Tåvid, rör sej väl. BIM HP

Idag blir det nog en riktig slöardag här. Har haft 2 magsjuka valpar inatt och sovit....sådär =/



RSS