Blogg

Man ska sannerligen aldrig säga aldrig ;)

2014-04-17 10:33

 

Då har det hänt, det där som aldrig skulle kunna tänkas hända just mej. Det har flyttat in en schäferkille i mitt hem 

Hans namn är Indy Vom Scandinawian och såhär ser han ut när han är trött 

Indy8,5v

Och hur och varför gjorde jag det här valet? Jag hade redan innan Cleo så tragiskt dog siktat in mej på en till hund. Tanken var då hoffe. Hittade en intressant kull, men tiken gick tom. Det dök upp en till intressant kull, men då var jag så uppfylld av sorg efter Cleo att jag inte ens orkade tänka på en ny hund. Ännu en spännande kombination dök upp där tiken gick tom.

Där någonstans började jag få känslan att det kanske helt enkelt inte var meningen. Sen började jag tänka i lite andra banor. Hur mycket arbete jag lagt ner på problem med reservation, diverse märkliga rädslor, med att jobba upp föremålsintresse, kamplust osv. Vid närmare eftertanke kändes det mycket länge sen jag haft en valp jag verkligen trott på. Som att det mer har handlat om den där "lite speciella" valpen som behöver en massa runt om. Jag har i all sanning älskat alla mina hundar, men i ärlighetens namn har många av dom inte varit de allra bästa mentalt. På det kan ju läggas Pries långa sjukdomstid som valp som även den stal en massa glädje och god energi.

Det är alltid svårt med ny ras och ännu svårare med en numerärt stor ras tycker jag. Hur hittar man det man vill ha liksom? Det hade ALDRIG blivit schäfer om det inte varit så att Lili-Ann och Christer Häggström, kennel Vom Scandinawian hade haft valpar just nu, och som av en händelse en pojk kvar.

När jag i början av -90 talet gick kurs med min första hoffe så gick Lili-Ann sin instruktörsutbildning, senare gick jag flera privatkurser för Christer när dom drev HundsportCenter i Västerås. Dom har en stor och genuin kärlek till sina hundar och kunskap/erfarenhetsbanken är det inga brister i. Därför vågade jag när möjligheten dök upp. Anförtror dom mej en guldklimp kan dom inte tycka att jag är helt kass som hundmänniska ;) Det är också en stor trygghet i att ha dom där i ryggen om jag behöver stöd, råd, hjälp, vilket jag sannolikt kommer behöva 

8.5v

Det är en kille med stora resurser jag har fått i min hand. Det känns spännande och lite pirrigt. Reder jag upp det här? Klarar jag av att förvalta det här fina ämnet? Jag ska berätta lite om honom såhär långt. Dag 2 här så åkte vi in till Karlstad och kastade oss in på Djurmagazinet precis innan stängning. Där mötte vi upp min vän Annicka som tog honom i famn och fick glada pussar. Han sätts ner på golvet i butiken där han med svansen i topp självständigt undersöker samt frimodigt söker kontakt med människor. Han hittar Annicka igen och ger sej genast i kast med att bita tag i hennes byxben, morra och ruska. Jag beger mej sen till mitt styrelsemöte där han högljutt protesterar en stund innan han kopplar av och somnar. Han umgås lite med en labbetik som är med och hälsar frimodigt på henne vid första kontakt. Igår hade jag teoretisk kurs på LundagårdsHundskola och infann mej 1 timme tidigare. Ännu en Annica mötte upp och gav mej många nyttiga tips och råd. Där uppträdde han självsäkert och nyfiket. Han umgicks frimodigt med Annicas schäfertik och kampade och lekte en lång stund med Annica trots störningar och att hon var helt okänd. Väl inne på kursen var det ett fasligt väsen på honom tills jag band fast kopplet i mitt ben och struntade i honom. Han fick leva runt bäst han ville, vilket bara varade ett par minuter innan han somnade under bordet.

indykamp8,5v

Så...efter 5 dagar tillsammans är min bild av Indy ungefär såhär. Han är en självständig,självsäker och modig valp. Han är inte den där valpen du gör osäker och får att följa dej genom att vända och gå åt andra hållet. Det skiter han fullständigt i. I den frågan är därför min plan just nu att belöna varje kontaktinitiativ utomhus från honom med kalasgott godis. Glädjande nog svarar han också på röst och fysiskt beröm vilket ofta är enklare inomhus eftersom jag inte alltid går runt med godis på mej.

Han har en stor jaktkamplust.

Han har stort föremålsintresse och jag kan redan nu se att han kommer vilja äga sina saker och jag är glad att jag fått den insikten redan så jag kan jobba på det från början.

Han klipper och griper väldigt bra.

Han är väldigt social och tar genast på ett fint sätt kontakt med både människor och hundar vilket är egenskaper jag ska värna.

Han är väldigt tillgiven och tycker om fysisk närhet.

Han är ganska högljudd och ogillar när jag begränsar honom. Jag upplever inte att han blir otrygg utan mer frustrerad och jag tror att sättet att jobba med det är med nonchalans som jag gjorde på kursen samt att noggrant se till att han aldrig får någon vinning av det beteendet.

Han sover och kopplar av bra. Han varvar mellan att självständigt gå och lägga sej en bit bort och att vilja sova nära.

Hittills är jag oerhört nöjd och får nästan hjärtvärk och ståpäls när jag ser alla fina egenskaper jag fått att förvalta 

Kategori: Indy

3 kommentarer

Namn: Jim
Tidpunkt: 2014-04-17 11:38
Är så grymt glad för din skull! Är det någon som förtjänar en riktigt bra hund så är det du!! Och du kommer fixa det med bravur!
Ser fram emot att träffa underverket

Namn: Mija Derdour
Tidpunkt: 2014-04-17 15:20
Härligt att du hittat en sån fin vovve, hoppas allt kommer gå bra för er. Glad Påsk

Namn: Lili-Ann Häggström
Tidpunkt: 2014-04-19 20:26
Vad fint du skriver!! Det är oss en ära att du tog en valp från oss och vi är helt övertygade om att du kommer att klara det här galant, att förvalta denna underbarna guldklimp du har

kram
Lillan

 
 
:) ;) :D :( :O :P :| :S